Blog Image

Lenas Blogg

Ett hörn av eftertänksamhet

Litet om vardag och kreativitet och livet i allmänhet, med mycket poesi.

Livet är som att surfa, upp och ner på vågorna. Ibland faller man av brädan och måste kravla sig upp igen.
Frida Sigurdardottir

Copyright på alla foton i bloggen.

2020

Uncategorised Posted on 2019-12-25 15:31:04

Nu är julen bakom oss. Den har varit fin och bra på alla sätt och vis. Ganska kallt och väldigt grått, men nu har det vänt och blir ljusare för varje dag.

Vi ser fram emot ett nytt år då vi planerar för en hel del förändringar. Känner att det kan vara bra att göra förändringarna medan vi orkar. Vi hoppas på en nystart då vi kan fokusera på varandra och våra drömmar och önskningar. För drömmar har vi fortfarande.

Jag vill också med detta inlägg tacka alla som följt min blogg under åren, men nu är det slut. Jag kommer att avsluta min hemsida och blogg under nästa år. Idag sprids information så snabbt i sociala medier att det är inte många som orkar gå in och läsa en längre text. Fortsättningsvis hänvisar jag till Instagram där jag finns som @lena51ost.

Vill med detta önska er alla

Ett Gott Nytt År



Advent

Uncategorised Posted on 2019-11-26 15:40:21

Nu är vi snart inne i advent ännu en gång. Jag städar och fixar litet och plockar fram stjärnor, stakar och andra tillbehör. Vissa saker måste helt enkelt fram, men det blir mer och mer sparsamt med åren. De käraste julföremålen är nog de jag fått av vänner och de som finns kvar från min barndom.

Den lilla glasfågeln har nog nästan sjuttio år på nacken. Min mamma var alltid så rädd om fåglarna och det är bara en enda som finns kvar.

Ljuslyktan som mitt äldsta barnbarn, Agnes, murade av sockerbitar för många år sedan. Jag är så glad att den fortfarande håller ihop.

Nog är det skönt att få ljusa upp den här mörka tiden, idag har vi haft lamporna på nästan hela dagen. Mulet, grått och mörkt.

Livet har en förmåga att luras. Precis när det känns som att allting lättar så kommer det något nytt som förmörkar tillvaron. Ibland tycker jag att det liksom aldrig tar slut. Då försöker jag att lyfta blicken något och leta nya perspektiv. Jag läser just nu “Lita på att det ljusnar” av Tomas Sjödin. Han skriver att han fick ett nytt perspektiv på tillvaron när ett ryggskott tvingade honom att ligga på rygg på golvet med fötterna uppe på soffan. Vare sig vi sänker oss ner, eller lyfter oss upp så går det att hitta nya perspektiv.
Det där skriver mitt hurtiga jag, egentligen vill jag bara lägga mig ner och sova och sedan vakna upp till att allt har ordnat sig. Men så fungerar det ju inte, tyvärr. Det jag inte tar tag i, eller om jag inte lyfter mig själv så är det ingen annan som gör det.

Nu får det vara nog med melankoli. Stjärnorna finns där bakom molnen och jag tror att de snart kommer fram. Under tiden tänder jag pappersstjärnan som lyst så gott som varje advent sedan jag föddes.

Jag ger min Håkan en hyllning genom att citera Tomas Sjödin:

Att någon vet vem jag är och väntar på mig räcker långt. Kanske hela vägen hem.



Två månader till Julafton…

Uncategorised Posted on 2019-10-24 13:39:18

… och snart dags för Tomten. Här i västra Jämtland är det mest grått, dimmigt och trist. Snön visade sig i början av oktober, men smälte bort snabbt.

Vi har städat undan det mesta ute och flyttat in “övervintrarna” i Orangeriet. Där trängs nu citron, oliv, fikon och lager tillsammans med en fantastiskt blommande bougainvillea. Där finns också fuchsia, pelargoner och litet annat smått och gott. Vi har tänt den rosa växtbelysningen för att förlänga dagsljuset.

Restaurangen för småfåglarna har öppnat för säsongen och vi hinner knappt med att fylla på.

Som ni ser är det höst för Busan också. Hon har intagit positionen i köksfönstret där hon kollar in fåglarna. Hon har börjat pälsa på sig inför vintern och går ogärna ut. Ok, om det är hyggligt väder kan hon ta en runda på kvällen, eller rättare sagt, springa ut och in hela tiden. Den som är uppmärksam ser att vi har en orkidé som knoppas. Den är av arten Phapiopedilum och är brunaktig i färgen.

Egentligen borde man ju ta någon vecka i sol och värme den här gråa tiden på året. Men vi roade oss med en liten båttur.

Vi hade i alla fall tur med vädret!!!
I övrigt så är det ganska så förkylt. Först drabbades Håkan och nu är det min tur. Så dagarna fördrivs med böcker och tv. Egentligen borde väl förkylningen fördrivas med whiskey och ingefära eller nån annan rolig huskur. Kanske blir något sådant till kvällen.

I helgen är det Formel1 och nu närmar vi oss slutet av säsongen. Det är fem race kvar, det sista 1/12, och sen börjar ju Vinterstudion. Formel1 är intressant nu eftersom det rör på sig bland förarna, vilka blir kvar i sina stall och vilka byter. Sen har faktiskt Viasat, som har sändningsrättigheterna, den allra bästa motorsportkommentatorn nämligen Janne Blomqvist. Till sin hjälp har han experterna Björn Wirdheim och Rickard Rydell. Deras uppsnack inför kval och race är värt att titta på.
Håkan och jag har en del saker som vi vill göra och på vår lista finns att åka och uppleva ett F1-race på plats.

Avslutar med några visdomsord i höstrusket:

Det är alldeles riktigt att alkohol aldrig har botat någon från förkylning, men det har ingen läkare heller. Winston Churchill

Livet är som att cykla, du faller inte så länge du trampar. Claude Pepper

Att vara sjuttio år ung är ibland långt mer uppmuntrande och hoppfullt än att vara fyrtio år gammal. O Wendell