Blog Image

Lenas Blogg

Ett hörn av eftertänksamhet

Litet om vardag och kreativitet och livet i allmänhet, med mycket poesi.

Livet är som att surfa, upp och ner på vågorna. Ibland faller man av brädan och måste kravla sig upp igen.
Frida Sigurdardottir

Copyright på alla foton i bloggen.

Advent

Uncategorised Posted on 2019-11-26 15:40:21

Nu är vi snart inne i advent ännu en gång. Jag städar och fixar litet och plockar fram stjärnor, stakar och andra tillbehör. Vissa saker måste helt enkelt fram, men det blir mer och mer sparsamt med åren. De käraste julföremålen är nog de jag fått av vänner och de som finns kvar från min barndom.

Den lilla glasfågeln har nog nästan sjuttio år på nacken. Min mamma var alltid så rädd om fåglarna och det är bara en enda som finns kvar.

Ljuslyktan som mitt äldsta barnbarn, Agnes, murade av sockerbitar för många år sedan. Jag är så glad att den fortfarande håller ihop.

Nog är det skönt att få ljusa upp den här mörka tiden, idag har vi haft lamporna på nästan hela dagen. Mulet, grått och mörkt.

Livet har en förmåga att luras. Precis när det känns som att allting lättar så kommer det något nytt som förmörkar tillvaron. Ibland tycker jag att det liksom aldrig tar slut. Då försöker jag att lyfta blicken något och leta nya perspektiv. Jag läser just nu “Lita på att det ljusnar” av Tomas Sjödin. Han skriver att han fick ett nytt perspektiv på tillvaron när ett ryggskott tvingade honom att ligga på rygg på golvet med fötterna uppe på soffan. Vare sig vi sänker oss ner, eller lyfter oss upp så går det att hitta nya perspektiv.
Det där skriver mitt hurtiga jag, egentligen vill jag bara lägga mig ner och sova och sedan vakna upp till att allt har ordnat sig. Men så fungerar det ju inte, tyvärr. Det jag inte tar tag i, eller om jag inte lyfter mig själv så är det ingen annan som gör det.

Nu får det vara nog med melankoli. Stjärnorna finns där bakom molnen och jag tror att de snart kommer fram. Under tiden tänder jag pappersstjärnan som lyst så gott som varje advent sedan jag föddes.

Jag ger min Håkan en hyllning genom att citera Tomas Sjödin:

Att någon vet vem jag är och väntar på mig räcker långt. Kanske hela vägen hem.



Två månader till Julafton…

Uncategorised Posted on 2019-10-24 13:39:18

… och snart dags för Tomten. Här i västra Jämtland är det mest grått, dimmigt och trist. Snön visade sig i början av oktober, men smälte bort snabbt.

Vi har städat undan det mesta ute och flyttat in “övervintrarna” i Orangeriet. Där trängs nu citron, oliv, fikon och lager tillsammans med en fantastiskt blommande bougainvillea. Där finns också fuchsia, pelargoner och litet annat smått och gott. Vi har tänt den rosa växtbelysningen för att förlänga dagsljuset.

Restaurangen för småfåglarna har öppnat för säsongen och vi hinner knappt med att fylla på.

Som ni ser är det höst för Busan också. Hon har intagit positionen i köksfönstret där hon kollar in fåglarna. Hon har börjat pälsa på sig inför vintern och går ogärna ut. Ok, om det är hyggligt väder kan hon ta en runda på kvällen, eller rättare sagt, springa ut och in hela tiden. Den som är uppmärksam ser att vi har en orkidé som knoppas. Den är av arten Phapiopedilum och är brunaktig i färgen.

Egentligen borde man ju ta någon vecka i sol och värme den här gråa tiden på året. Men vi roade oss med en liten båttur.

Vi hade i alla fall tur med vädret!!!
I övrigt så är det ganska så förkylt. Först drabbades Håkan och nu är det min tur. Så dagarna fördrivs med böcker och tv. Egentligen borde väl förkylningen fördrivas med whiskey och ingefära eller nån annan rolig huskur. Kanske blir något sådant till kvällen.

I helgen är det Formel1 och nu närmar vi oss slutet av säsongen. Det är fem race kvar, det sista 1/12, och sen börjar ju Vinterstudion. Formel1 är intressant nu eftersom det rör på sig bland förarna, vilka blir kvar i sina stall och vilka byter. Sen har faktiskt Viasat, som har sändningsrättigheterna, den allra bästa motorsportkommentatorn nämligen Janne Blomqvist. Till sin hjälp har han experterna Björn Wirdheim och Rickard Rydell. Deras uppsnack inför kval och race är värt att titta på.
Håkan och jag har en del saker som vi vill göra och på vår lista finns att åka och uppleva ett F1-race på plats.

Avslutar med några visdomsord i höstrusket:

Det är alldeles riktigt att alkohol aldrig har botat någon från förkylning, men det har ingen läkare heller. Winston Churchill

Livet är som att cykla, du faller inte så länge du trampar. Claude Pepper

Att vara sjuttio år ung är ibland långt mer uppmuntrande och hoppfullt än att vara fyrtio år gammal. O Wendell



Höstresa

Tankar Posted on 2019-09-17 15:22:17

Vi tog en efterlängtad semester, packade husbilen och drog norrut.
Det blev en resa som började med kust och slutade med fjäll.

Vi letade upp gamla Sandöbron och gick in på Wästerlunds Konditori. Det väckte många minnen eftersom det var där man stannade tidigare när det var gamla E4:an som gällde.

Utforskade Höga Kusten några dagar och njöt av havet och de små fiskebyarna. Gjorde även ett besök på Villa Fraxinus igen. Det är fem år sedan senast och det hade inte hänt så mycket. Ni må tro att det kliade i “trädgårdsfingarna” när jag var där och Håkan hade god lust att ta fram motorsågen. Nu kommer det nog att dröja innan nästa besök.

Sedan gick färden upp till Umeå för besök hos barn och barnbarn, sen vidare till Bjuröklubb. Håkan hade läst om just Bjuröklubb och ville absolut dit. Det ångrar vi inte. Bjuröklubb är en halvö som sträcker sig norrut, den ligger några mil söder om Skellefteå och är en gammal fyrplats.
Fyren finns kvar fortfarande och om ni tycker att namnet är bekant så finns den med i sjörapporten från radion. På platsen är också SMHI:s mätningsstation sedan gammalt.

Bjuröklubb

Vi hittade en fin vik som fick bli vår bas och sedan tog vi cyklarna och såg oss omkring. Det var två ekipage från Sverige, ett från Norge och ett från Österrike. Paret från Österrike ägnade dagarna åt att plocka lingon. Här håller morgondimman på att lätta.

Ja, så gick färden till Burträsk och inköp av Västerbottenost. Sedan letade vi oss fram till Lycksele och Juktån till mina kära. Vi tog vägen förbi Vindeln, Åmsele och Rusksele. Brukar ofta stanna till vid kyrkor, så även den här gången. Vid kyrkan i Åmsele finns en minnessten över det som hände där 1988.

Minnessten

Efter att ha firat helgen tillsammans med barn och barnbarn gick färden till Sorsele, Arjeplog och Arvidsjaur. Höjdpunkten för resan skulle vara Silvermuseet i Arjeplog. Lappmarksdoktorn, Einar Wallquists öden och äventyr, facinerar mig verkligen. Jag har ca en halv hyllmeter av hans böcker som till stor del handlar om strapatser i väglöst land. Einar Wallquist föddes i Dalsland och kom 26 år gammal som nyexaminerad läkare till Arjeplog 1922. Där stannade han resten av sitt liv.
“Genom sin hängivna och oförtrutna verksamhet fick han i hög grad ödemarksbefolkningens förtroende. Eftersom han var mycket intresserad av den samiska kulturen och nybyggarkulturen kunde han med sitt rykte och förtroende från ödemarksbefolkning samla in äldre föremål från den trakt där han verkade. “citat från Wikipedia.
Efter pensioneringen startade han Silvermuseet för att visa upp sina samlingar.

Einar Wallquist

Men, vi besökte även Hembygdsmuseet i Arjeplog och Inlandsbanemuseet i Sorsele. Så vi fick väldigt mycket kultur och historia under vår resa, tillsammans med många vackra vyer.

Hemresan gick via Stekenjokk, Gäddede och sedan Verdal i Norge. Stekenjokkplatån är ju imponerande och just att kunna kliva ut ur bilen och man befinner sig uppe på fjället!!! Skönt även om man är litet handikappad och har svårt att gå.
Vi kunde dock konstatera att vi har mycket vackert nära inpå oss. Skalstuguvägen hem från Norge är fantastisk. Det hade nog regnat en hel del på andra sidan fjällkammen för alla vattendrag var välfyllda. På vissa ställen såg det ut som vårbäckar med gulbrunt vatten i.

Ja, det var en glimt från vår resa. Nu har vi börjat höststäda lite utomhus, tagit upp morötter, vitlök och en del potatis. Vi är ju gamla nu… så vi får ta det pö om pö. Sen blir det väl till att höststäda även inomhus. Byta några gardiner, kuddar och ljuslyktor. Och Vips.. så blir det nytt!

Ännu har inte höstmelankolin infunnit sig, den brukar ju komma när flyttfåglarna drar iväg. Just nu har jag för mycket att göra och tycker det mesta är roligt, så vemodet dröjer. Under resan blev vi dock påminda om att livet är skört och att det gäller att ta vara på livet och ta vara på varandra.
Håkan, utan dig är jag ingen!

Då det vart dager

Håll dagen kvar,
som du släppt in med rullgardinen,
som nyss flög upp från fönstret.

Natten kommer
ett annat decennium eller detta.
Vem ligger då i mörkret ensam,
eller sjunger våra röster
då än i våra kroppar,
som vandrat samman sedan
decembers sena gryning
en dag i förra året.

Då det vart dager den första morgonen.

Anna Rydstedt

 



Hoppsan…

Tankar Posted on 2019-08-14 19:52:18

…vad snabbt sommaren gick!!!
Senast jag skrev var det början av juni och nu är vi inne i augusti. Tänk om sommaren kunde vara så oändlig som den var när jag var liten. Nu hinner jag inte blinka ens, så är det över.
Äppelträden har blommat. Vi har kunnat räkna in några äppelkartar, så vi känner oss nöjda. Förväntar oss inte att skörda äpplen på de här bräddgraderna.

Hur har då sommaren varit? Vi har tagit några små turer med husbilen, men den stora turen tar vi i höst. Däremot har vi haft mycket besök i sommar. Om Håkan och jag räknar in våra barn, så har vi sju barn och åtta barnbarn (två till på gång smiley). Sen har ju de flesta semester i juli så då blir det många besök och grillkvällar.
I övrigt så har vi skött trädgården och bara varit. Nu har vi ett litet projekt på gång. Vi färdigställer en del detaljer utvändigt på uterummet och sedan blir det till att slutföra arbetet med orangeriet. Så nog finns det sysselsättning alltid.

En dag packade vi matsäcken och tog en biltur runt Kallsjön. Jag vänjer mig nog aldrig med dessa vackra vyer. Har bott här i sex år nu men de tar fortfarande andan ur mig. Det brukar bli många turer i omgivningarna under alla årstider. Nu går vi ju mot hösten och alla vackra höstfärger.

Sommaren har inte varit så där strålande varm som förra året, men det har inte krävts så mycket vattning, så det är positivt. Buskar, träd och rosor har blommat överdådligt. Grönsaksskörden blir inte så bra eftersom vi kom igång sent, men vi hoppas på en varm höst, då får vi nog det vi behöver.
Det är väldigt rogivande att sitta på bänken vid dammen och lyssna på porlet från bäcken. Det är en favoritplats med kaffekoppen i näven.
Alpmartorn är en av favoriterna vid dammen. Den har blommat väldigt fint i år. Tycker om det rustika utseendet och den silverblåa färgen.

En annan favorit är Klematisen som kommer troget varje år. Jag är lika orolig varje sensommar att den inte ska hinna blomma. Men här är den:

Den heter Klematis Romantika’ och är så nära svart man kan komma.

Ja, det var en glimt av vårt liv och vår sommar. Hösten kommer oundvikligt, men den har också sin tjusning. Fina färger i naturen och sen får vi boa in oss och tända ljusen igen.

Nästa gång vi ses kommer nog en rapport från vår höstresa som vi också betraktar som vår “riktiga” premiärtur i nya husbilen. Det ska bli så spännande!

Kvällens dikt är skriven av Werner Aspenström

Höst


De släpande dimmorna, morgon och afton.
Där står den gamla eken och hostar.
Hur lätt det var att andas den gången
när gulärlan plockade tagel i törnrossnåret.



Nostalgi, fjällträdgård…

Tankar Posted on 2019-06-04 14:59:56

Nu är vi redan en liten bit in i juni och ärligt sagt har inte maj bjudit på särskilt skönt väder. Nu verkar i alla fall värmen vara på väg och då kommer ju allt på en gång.
Det roligaste som hänt i maj är väl att vi hämtat vår nya husbil. Det blev liksom kärlek vid första ögonkastet när jag klev in i den.
Nu ser vi fram emot många härliga turer i Hjulle, som Håkan döpt bilen till.smiley

I trädgården har det varit avstannande ett tag. Idag sådde vi morötter och sallad, och satte lök. I höstas planterade vi en massa vitlök och sedan kom en värmebölja i oktober, vilket är ytterst sällsynt. Så jag trodde inte att vitlöken skulle klara sig, men nästan varenda klyfta har kommit upp. Vi fick också luftlök av Gunnar o Anna, som i sin tur fått den av stuggrannar i Norge. Även den har klarat vintern. Så nu blir det norsk luftlök i sommar!
Orangeriet, som Håkan byggde i en rasande fart i höstas, har visat sig vara en riktigt bra investering. Citronträdet är fantastiskt, olivträdet har aldrig blommat som i år. Rosorna har vuxit så stora att vi var tvungna att klippa av och sätta i vas. Agaphantusen har redan knopp och lagerblad och timjan är som små buskar. Men det är väl så man måste göra om man vill odla i fjällvärlden.

Här är ett axplock av övervintrare från Orangeriet.

För övrigt så blommar vitsipporna, några kvarvarande påskliljor trängs med maskrosorna och äppelträden slår snart ut i blom.
Som ni ser har vi en hjälpreda i trädgården. Hon är i alla fall väldigt duktig jägare.
Här sitter min andra hjälpreda som får utföra allt tungt arbete. Här har han i alla fall fått litet rast på bänken vid dammen. smiley

Både Håkan och jag har nyss fyllt år och dagen efter Håkans födelsedag fyllde mitt äldsta barnbarn 18 år. Det ger litet perspektiv på livet och påminner om att tiden går. Jag har skämtat om att jag fick barnbarnet i 50-årspresent. Vi hade firat min födelsedag litet i förväg uppe i Lycksele. Precis när vi kom hem igen föddes tjejen.

Jag brukar ju envist påtala att det är bara roligt att jag får hänga med än. Nog kommer det krämpor som är jobbiga och jag ska villigt erkänna att i mina mörkaste stunder har jag ibland varit nära att ge upp. Men det är tanken på nära och kära som fyller mig med liv… min Håkan som strävar på vid min sida och som, ärligt talat, ger mig allt! Mina barn och mina barnbarn som ger så mycket glädje och tänk att jag fått följa tjejen i 18 år!! Ser fram emot 18 år till!!
Sen är jag ju som ni vet så mycket sammankopplad med naturen. Att få följa årets växlingar i naturen, medgång som motgång… det är ett privilegium. Jag är så glad för varje dag och nu önskar jag att jag kunde bromsa naturen, införa slow motion ett tag, för jag älskar våren och försommaren.

Om det känns motigt ibland så är det bra att höja blicken och få en annan horisont. När jag står vid grönsakslandet och höjer blicken är det Renfjället jag ser ovanför grannens hus.

Det finns väl bara en dikt som passar just nu, nämligen Alf Henrikssons;

Jag såg att häggen blommade
det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade
och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna
hon sydde på en klut.
Och när hon lyfte blicken
hade häggen blommat ut.



Böcker, tranor, livet…

Tankar Posted on 2019-04-30 16:47:41

Först tänker jag knyta ihop säcken när det gäller ett tidigare inlägg om böcker. Jag är en flitig lyssnare av böcker. Idag finns många nätbaserade sajter där man kan lyssna på böcker och jag tror att de är ganska likvärdiga. Jag använder Storytel, gillar deras utbud och appen är otroligt bra. De har alltså en prenumeration och jag betalar en månadskostnad och kan ladda ner hur mycket jag vill. Har även Adlibris app där jag köper varje bok och laddar ner den, sedan finns den i mitt bibliotek.

Här kommer några tips på deckarserier att följa. Vi känner alla till Henning Mankells Wallanderserie som utspelar sig i Ystad. Camilla Läckberg som förlagt händelserna till Fjällbacka, för att inte tala om alla mord som utspelas på Gotland. Nu vill jag peka på några helt andra miljöer:

Solveig Vidarsdotter, som låter handlingen ske i Gäddede.
Jonas Moström, Sundsvall.
Kant & Gustafsson, Sigö som ligger i Roslagskusten. De har dessutom en huvudperson som fyllt 60!!!
Till sist Elly Griffith, som skriver om arkeologen Ruth Galloway.

Dagens sågning blir Camilla Läckbergs senaste bok En bur av guld. Temat i boken är hämnd, och det är i och för sig intressant och spännande. Men huvudpersonen är inte alls trovärdig, författaren försöker driva upp ett tempo som bara får historien att kännas hafsig och slarvigt skriven. Miljön i boken är väldigt främmande för mig, men det kan ju vara intressant med nya miljöer, dock blir det bara ännu mera främmande och overkligt. Skärpning Camilla Läckberg!

Nu över till verkligheten. Våren har kommit och det känns nästan som sommar. Nu kommer det nog ett bakslag senare i veckan. Som prognosen ser ut kan det till och med komma snö.
För några veckor sedan tog vi husbilen ner till Hornborgasjön och Trandansen. På vägen ner gjorde vi en avstickare till sjön Tisnaren. Det är tydligen en rastplats för bland annat sångsvanar.
Väl nere vid Trandansen umgicks vi med ca 20 000 tranor och flera kom flygande.
Trandansen vid Hornborgasjön har stått högt upp på min lista – och nu har vi varit där. Det var ganska kyligt då i början av april så det samlades väldigt många tranor, tror de var uppe i 32 000 som mest. Tydligen vill de ha varmt och fina uppvindar innan de drar vidare. Dessutom blir de ju matade, så de passar väl på att äta upp sig.

Vi har faktiskt gjort en tur till med husbilen. Vi åkte upp till Umeå och besökte Nolia Trädgård. Naturligtvis besökte vi även barn och barnbarn i Umeå och Lycksele.
Under dagarna vi var borta har all snö smält bort här hemma. Det var oroväckande höga vattenflöden längs vägen när vi åkte hem.
Blir det nu kallare så kanske det stannar upp. Tänk om snösmältningen i fjällen också tar fart, då kan det bli riktigt spännande.
Jag ska väl ta itu med vårbruket här hemma nu, kratta, rensa i rabatterna och allt det där som ska göras i maj.
Ska försöka att hålla igång bloggen i sommar. Men om jag slarvar så följ mig på Instagram där jag lovar att vara flitig.

Vi står inför en del förändringar i våra liv… få se vad det leder till!? smiley
Det första vi ska göra i alla fall är att byta husbil!!! Så idag har jag plockat ur och städat vår gamla trotjänare.
Jag har litet svårt för förändring, men samtidigt är det spännande. Så nu får det bli en dikt av Karin Boye som handlar om livets resa… och ännu får jag hänga med!

Så drivs vi…

Så drivs vi, vilsna själar, fram
från lägerbål till lägerbål,
vet ingenting om nästa rast
och ingenting om resans mål –
vet, att här växlar natt och dag,
tung kväll och väldig soluppgång,
och all vår resa än syns kort
och än för obarmhärtigt lång.

Jo, vi vet mer; en sömnlös natt
lyssnar vi tyst i hemlig skräck
in i vårt inre, till ett sorl
som av en underjordisk bäck
eller en snäckas svaga sus,
där ändå hela havet hörs,
och i vår bävan slutar vi
att fråga vilken väg vi förs.

Så drivs vi, vilsna själar, fram
från lägerbål till lägerbål,
vet ingenting om nästa rast
och ingenting om resans mål,
men känner att vårt hjärta dras
oemotståndligt utan val
in mot ett okänt hemmets hav,
som sorlar djupt i snäckans skal.



En vacker dag

Tankar Posted on 2019-03-19 14:42:42

Egentligen tänkte jag fortsätta med boktips. Men så blev det en sån där alldeles fantastisk dag som jag måste sticka emellan med.

I helgen blev vi insnöade och gårdagen ägnades mest åt att ploga och skotta fram våra bilar. Men idag skiner solen och det är så där alldeles fantastiskt fint.
Bara infarten till Ottsjö är ju så vacker. Ottfjället står där högt och ståtligt och stupar rakt ner i sjön.
Idag var det segelflyg på gång. En bana var plogad på sjön och det var full aktivitet.
Det var inte bara segelflyg i luften idag.
Hur som helst fick vi några timmar sol nere på Ottsjön. Väl hemkommen kunde vi dricka vårt kaffe i uterummet och termometern i Orangeriet visade på 30 grader. Nu måste vi kanske börja vädra och få litet cirkulation där inne. Det blir ju väldigt stora temperaturskillnader mellan natt och dag.
Men jag säger bara: Välsignade vårsol! Livet blir så mycket enklare att leva när solen värmer. Jag struntar i att den avslöjar våra fönster som är väldigt skitiga. Tids nog hinner vi med att putsa. smiley
Här är det svårt att se vad som är fjäll och vad som är himmel. Nej, nu har jag inte tid längre, vill ut i solen igen!!!



Böcker…

Tankar Posted on 2019-02-20 12:52:10

Förra gången skrev jag att jag hade tankar på att rensa litet bland mina prylar. Jag har väldigt svårt att få min käre Håkan med på tåget. Han är en notorisk samlare av “kan-vara-bra-att-ha.” Det värsta tänkbara är när han plockar fram något som han sparat och det faktiskt var bra att hitta just då!!! Då får han vatten på kvarnen. Men vissa saker vet jag att vi aldrig kommer att sakna. Och min filosofi är grundad i feng shui, jag vill bara behålla och omge mig med sånt som jag använder och som jag tycker om!

Men, hur som helst, så har vi faktiskt slängt en del. Jag har rensat bort Svensk Uppslagsbok 1933 års upplaga, utom två böcker som min pappa skrivit i.
I den ena skriver han: “Johan Dahlberg den 21-7 1943, är inkallad på grund av skärpt beredskap, läget anses kritiskt.”
I den andra skriver han: “den 28-10 1944, är i militärtjänst för 5:e gången på 4 år.”
Känns som en del av historien som jag vill ha kvar.

Eftersom Svensk Uppslagsbok bestod av trettio band och jag bara behåller två, så blir det plats för nya böcker! smiley
Jag har blivit en ganska så kräsen läsare med åren. Däremot har jag alltid läst. Det började redan som barn när min mamma beställde boklådor från biblioteket i Sorsele.
Ungefär så här såg boklådan ut. Mamma ringde till biblioteket och berättade vilka böcker vi ville ha. Sedan fraktade de lådan till bussen som lämnade av den uppe vid vägen hos oss. Vintertid tog vi sparken och hämtade den, på sommaren var det väl skottkärran som gällde. Lådan i sig vägde väl en del och sedan så väger ju böcker ganska mycket. Ibland tog vi även bilen upp till Sorsele och bytte boklåda.

Där började mitt bokläsande. Jag formligen slukade böcker. Läste Kitty och Biggles, men också “vuxenböcker” ganska tidigt. På min hemsida har jag en flik om litteratur där jag berättar en del om min ungdoms läslusta.

Som jag skrev tidigare är jag nu väldigt kräsen. Om en bok inte har fångat mitt intresse under de första tjugo sidorna så är det kört. Jag kommer nu att göra några blogginlägg med lästips och sågningar, så håll i er!!
Jag har haft svårt med, i mitt tycke nykomlingar, utan kört på gamla kända kort som Henning Mankell, Håkan Nesser och de andra beprövade lirarna och mest deckare.

Boken på bilden av Alex Schulman fick jag i julklapp. Det är absolut inte en deckare, utan en berättelse om hur det förflutna kan påverka oss. Boken är lättläst och gripande. Rekommenderas varmt.

En annan nykomling som verkligen lyckades fånga mitt intresse från första bladet, ni vet, ungefär som när Stieg Larssons böcker om Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander kom, är Pascal Engman. Jag fick nog tipset om honom genom Instagram och letade upp hans bok Patrioter på Storytel. Jag sträcklyssnade verkligen och gick sedan och väntade på bok nummer två Eldslandet, som var minst lika bra.

Jag vet att jag är liiite tokig.smiley Om jag har lyssnat på en bok som
verkligen fångat mig, då går jag och köper den även i “bokformat.”
Jag
vill helt enkelt ha den. Så bra var böckerna av Engman. Jag vet att han befinner sig i Chile och skriver på nästa bok. Rekommenderas varmt.

Så måste vi väl även ha en sågning! Leif GWs dotter Malin Persson Giolito har jag hört så mycket gott om och jag köpte hem två av hennes böcker som handlar om advokaten Sophia Weber. Jag trodde verkligen att jag skulle fångas men blev djupt besviken. Jag tragglade mig igenom första boken och halva andra innan jag gav upp. De var tråkiga och gav mig ingenting. Sågas.

Har köpt en bok som kan vara till stor hjälp för oss bokläsare. Den heter Boksamlingen, Läsdagbok och läsminnen. Där kan jag skriva ner vilka böcker jag läst, vad jag tycker och även om det är en serie så skriver jag upp senaste boken så jag inte behöver ladda ner en bok jag redan läst på Storytel.
Ja, det var en del tankar om böcker och jag återkommer i nästa blogg med lästips och sågningar. Men som alla vet är ju smaken olika, därför avslutar jag med ett klokt ord av

Juan Ruiz
Innan du grundligt satt dig in i en bok, så giv den varken ris eller ros, för det är en sak det du läser, en annan det den innehåller.





Funderingar…

Tankar Posted on 2019-01-26 14:50:07

Nu har vi hunnit en bra bit in i januari och det nya året. Solen står litet högre på himlen och det känns genast roligare.
Så här såg det ut hos oss sjätte januari. Det regnade och blåste runt nyår, så det mesta av snön försvann. Men sen har det fyllts på och nu är det “riktig vinter.”

Vi tog en liten tur norrut med husbilen. Det var bistert! När vi vaknade i Juktån på lördagmorgon var det -31 grader. Inne i husbilen var det dock varmt och skönt.
Så här ska en vinterväg se ut!
Vi hälsade på hos våra barn och barnbarn. De är ju spridda i Juktån, Lycksele och Umeå. Men det är praktiskt, vi hinner med att träffa alla under en helg. För oss som är lediga alla dagar spelar det ingen roll, men våra barn jobbar ju. Vi hade bokat tid för kamremsbyte på vår husbil hos Caravan Center i Umeå. De servade oss väldigt bra, vi fick “stå på ström” där i två nätter.
På måndag morgon var det den så kallade blodmånen och vi hade fri sikt på parkeringen utanför Caravan. Jag är absolut inte morgonpigg och tog mig inte upp under månförmörkelsen. Men jag tycker månen var riktigt fin strax innan den gick ner.

Ja, nu håller vi igång med en massa vintersport på tv:n. Sitter faktiskt just nu med datorn i knä och tittar på längdskidåkning. Snart stundar Alpina VM i Åre. Vi får väl lov att pallra oss in nån dag och åtminstone “titta på folk.” Sen blir det Skidskytte VM i Östersund också. Svettigt… smiley

Den här tiden på året får jag sug efter att rensa, städa och förnya inne, så även i år. Ska nog ge mig på nån form av “döstädning” alltså slänga, ge bort och sälja sånt som jag egentligen inte behöver eller tycker om. Till exempel så har jag en overlocksymaskin. Den har jag inte använt på säkert tio år. Jag har en vanlig symaskin och det enda jag använder den till idag är att fålla nån gardin. Så, om det är nån som vill ha en overlock, hör av er.

Ett annat ställe jag ska rensa på är i biblioteket. Där har jag bland annat Svensk Uppslagsbok, 1929-års upplaga som består av trettioen band. Dessa har jag släpat med mig hela livet, undrar om det är dags för mig att släppa taget om dem. Men just böcker har jag svårt att göra mig av med.

Nu, kära vänner ska jag se hur det går för Kalla och de andra. Men först litet poesi och då blir det en dikt som kanske är aningen sorgesam och jag tänker på kära vänner som i dagarna drabbats av ofattbar sorg.

Pär Lagerkvist

Intet är förgäves

Intet är förgäves,
allt är du, o liv.
Varje stund som skänks mig
är ju du, mitt liv.
Intet går till spillo,
intet strykes ut.
Intet för mig vilse,
bara hem till slut.



God Jul

Tankar Posted on 2018-12-23 21:53:41

Ja, nu är det dags igen att önska mina läsare God Jul. Vi firar uppesittarkvällen med att spela Bingolotto. Det är en gammal tradition för mig och varför ändra på något som är kul. Just nu sitter jag med laptopen i mitt knä framför tv:n och skriver.

Min känsla just nu är bara en stor tacksamhet. Tacksamhet över livet. Jag får ju vara med fortfarande. Visst är det mycket krämpor och livet är inte enkelt. Den som påstår det, den ljuger.
Jag har citerat min mamma många gånger och hon brukade säga: “Inte är jag vacker och inte är jag ful. Men nog är jag mera vacker än jag är ful.” Känner att jag vill skriva om det så här: “Ibland är det upp och ibland är det ner. Men nog är det mera upp än det är ner.”

Tacksamhetslistan blir väldigt lång när jag börjar tänka efter.
– Käre Mannen som står vid min sida i ur och skur.
– Älskade barn och barnbarn.
– Övrig familj och vänner.
– Jag är så frisk att jag kan göra nästan vad jag vill. Som tur är så blir “att-göra-listan” kortare och kortare.
– Vi har allt vi behöver och litet till.
– Jag hade turen att födas i ett land med fred och frihet och demokrati. Visserligen muttrar mannen och jag ofta över politikerna och svårigheten att bilda regering. Men det är bara att lyfta blicken mot Syrien till exempel så blir jag tyst.
Kan inte låta bli att även denna gång utbrista i tacksamhet över att jag får njuta av livet som pensionär. Att jag får göra vad jag vill!!! Jag har verkligen medkänsla med er som är mitt i livet. Göra karriär, fostra barn och försöka få ihop det där så kallade livspusslet. Ibland får jag dåligt samvete när jag kliver ur sängen vid åttatiden på morgonen, strosar omkring i morgonrocken till tio och sen gör jag vad jag vill. Det är klart att jag har plikter, men de behöver jag inte stressa hem och göra efter jobbet.
Men varför ska jag ha dåligt samvete? Jag har ju gjort mitt. Nu gäller det att njuta av friheten och livet och göra allt som vi vill göra… hela tiden… varje dag… medan vi kan.

Till sist vill jag nu önska alla en God Jul. Jag vill också ge er Ett Gott Nytt År med allt vad det innebär. Som tur är så vet vi inget om det som kommer, men nånstans ifrån får vi kraften till att klara av motgångarna och när det är medgång har vi vinden i håret.

Jag vill skicka en särskild hälsning till alla mina vänner i Hälsingland. Den här hösten har jag ofta tänkt speciellt på er. Jag var ju väldigt aktiv i föreningar och kursverksamhet och hade ett stort nätverk av vänner.
Jag saknar er, ingen nämnd och ingen glömd!smiley
Alla bilder är tagna senaste veckan bara utanför vårt hus. Den här sista bilden är halofenomen mot “vårt fjäll” Välliste. Visst bor vi helt fantastiskt vackert?



Funderingar

Tankar Posted on 2018-12-10 13:43:01

Nu är vi inne i advent. Advent betyder ankomst, men jag tycker att det betyder: Snart har det vänt. smiley
November har varit varm och grå, men nu har vi fått lite snö och det blir genast ljusare. Alla ljus, stjärnor och julpynt gör ju livet lättare och den här tiden blir uthärdlig. Snart är vi igenom alla helger och då har det vänt. Dagarna blir längre och vi blir också gladare.

Titta vilket änglaspel jag hittade på Ikea. Vet inte om bilden gör det rättvisa, men det är väldigt stort, ljusen vi använder är vanliga kronljus. Jag älskar änglaspel, men jag har ett dystert minne förknippat med det. För drygt 15 år sedan tog vi fram änglaspelet som vanligt i advent. När vi tänt ljusen blev jag irriterad och frågade min dotter och hennes pappa vad det var för fel på spelet eftersom det inte plingade som vanligt. De tittade på varandra och då förstod jag att det var inte fel på spelet, utan på min hörsel.

Jag har en hörselskada och tinnitus. Antagligen ligger änglaspelets plingande precis på den frekvens som är borta på mig. I alla fall så tänkte jag att ett så stort spel borde jag väl höra… pytt, jag får gå väldigt nära!! Men fint är det.

Det finns något som heter julhets, men i år är jag totalt befriad från allt sånt. Vi kommer att fira jul hemma och hoppas på besök från Håkans dotter Marie och hennes familj på julaftonen. Det blir väl litet skinka, sill och sånt som hör till. Men jag gör bara det jag tycker är roligt och gott, resten får vara.

Ni som känner mig vet att jag tycker julen och alla andra storhelger är överskattat. Just det där att vi måste ha roligt, alla ska komma överens och friden ska råda en viss dag. Tror att vi kan ha lika roligt en onsdagseftermiddag när som helst under året.

Just nu tycker jag bara att livet är rätt så skönt. Då är det väl bara att njuta. I morgon kan det vara annorlunda.
Här kommer en dagsfärsk bild. Öppnade ytterdörren och tog ett kort mot ateljén. Som ni ser så har vi även öppnat fågelrestaurangen sedan en tid tillbaka. De kan vara väldigt glupska, så vi får fylla på nästan varje dag.

Då passar det väl bra med en av mammas dikter:

Inte ensam

Instängd, bak en mur
av snötyngda grenar
sitter vid mitt fönster.
Ekorren och mesen
mitt enda sällskap är.
Instängd, det syns
som alla glömt mig.
Spåret i snön
prasslet på
min stugvägg,
ja kära nån,
inte är jag ensam.
Det vimlar av liv
i de snötyngda grenar.
Intet mer allena,
nej hundrade vingar
gör mig sällskap.



Novembertankar

Tankar Posted on 2018-11-08 16:37:40

Nu är vi inne i den gråaste och tristaste månaden, november. Men det är bara att stå ut.
Det behöver ju inte vara grått varje dag.
Nu har vi kört igång badet, äntligen! Håkan har haft fullt upp med bygget så det är först nu som vi bytt vatten så att vi kan bada igen. Det är skönt för “gammkroppen.” Och det är den här härliga utsikten jag har från badet, Håkan tittar åt andra hållet. Han har gett mig platsen med utsikt över Edsåsen. Där kan jag se solen krypa ner och stjärnorna tändas. Förutsatt att det är någorlunda klart då!!! smiley

I slutet av oktober tog vi husbilen och åkte norrut. Vi uppvaktade “äldstjänta” min som fyllde år. Nog är det väl knepigt att barnen snart är ikapp! Tyckte inte det var länge sedan de var små.
Vi var också i Umeå och hälsade på Håkans familj. När vi är i Umeå så är det en butik som drar i mig mer än alla andra, nämligen Cyberphoto. Visserligen handlar jag mest i deras nätbutik, men den här gången skulle jag bara ha en fjärrutlösare till kameran. Har funderingar på att rigga upp stativ och ge mig på lite mörkerfotografering. Stjärnor, måne, norrsken och sånt. Problemet är bara att jag somnar så tidigt och sover lääänge på morgnarna. Ja, ja.. jag har i alla fall utrustning! Har också köpt ett vidvinkelzoom som jag tänker testa på alla vackra vyer vi har här i fjällvärlden.
Om ni inte redan upptäckt Cyberphoto så kan jag verkligen rekommendera dem. De har blivit Årets e-handlare på Pricerunner 12 år i rad.

Som ni ser så har vi ett tunt lager med snö och jag är glad över det, för det blir ljusare ute. Nu har alla växter flyttat ut i Orangeriet och jag antar att det inte händer så mycket på utsidan förrän till våren. Blir det några fina dagar så börjar kanske Håkan med inklädningen av takfoten. Men allt är tätt och skyddat för vinter och snö… och framför allt skyddat mot västan.
Invändigt börjar det bli riktigt bra. Det känns som att växterna trivs och vi ger dem tillskottsbelysning på morgonen och eftermiddagen. Citronträdet bär mycket frukt och några av dem börjar bli gula. Spännande!
Längtar faktiskt till advent när vi kan ha någon fin lampa, eller stjärna här ute.

Ja, nog tänker jag klara av gråa november! Nu i helgen går näst sista Formel1-loppet och snart börjar vintersporterna och Vinterstudion i SVT.
Apropå TV, så blir det ju en del sånt nu när vi går mot vinter, och visst är serien “Vår tid är nu” helt fantastisk? Längtar till måndagarna, det är ju nästan som en svensk Downton Abbey!

Äsch, nu piggar vi upp oss med några Grodblad:

Efter att en lång tid ha suttit fängslad kunde inte Gustav Vasa hålla sig längre, utan en vacker dag var gången försvunnen.

När det var hungersnöd i landet var det många som bet i gräset.

Nero var en grym tyrann som torterade folk genom att spela fiol.



September

Tankar Posted on 2018-10-30 18:13:53

Nu har jag snart kommit ikapp mig och nästa gång jag skriver är jag i realtid.

I början av månaden tog vi en tur söderut med husbilen. Målet var Västkusten, men färden gick genom ett vackert Grannland.
Vi tog gott om tid på oss på vägen ner. När jag tittar på de här bilderna så tanker jag naturligtvis på Karin Boyes dikt att “det är vägen som är mödan värd.” Målet är inte så noga.
Som ni ser så har plogkäpparna kommit upp och snön visade sig faktiskt redan i slutet av september. Men det var kortvarigt.

I övrigt har september och oktober präglats av bygga, bygga, bygga…

Första stolparna restes 8:e september och en månad senare var väggar och tak färdiga. Och då gjorde vi även resan till Västkusten emellan. Jag tycker min käre Håkan har varit riktigt duktig. smiley
Nu har vi kommit ännu längre. Den blåsigaste helgen i oktober hade vi +20 grader. Då hann vi först måla grundolja, sedan grundfärg och ett lager täckfärg. Vi hann även måla vindskivan baktill och sätta upp en hängränna.
Ska ta några aktuella bilder senare och lägga upp. Vi har flyttat ut några av växterna och just nu är det ganska kallt så vi får vänta på plusgrader innan vi kan bära ut resten.

Nog har vi tagit någon liten paus och fångat hösten här i fjällvärlden.
Vi åkte till Ottsjö och till Vålådalen. Många bilder är tagna genom framrutan. smiley
Ottfjället och Ottsjön.
Håkan känner ju till alla grusgropar och bergtag som finns i de här trakterna. Han tog mig med upp på ett av dem för att få utsikt.
Det är svårt att se vad som är fjäll och vad som är moln.

Nu har jag gett er en liten sammanfattning av sommaren här i Undersåker. Jag har tidigare hatat vintern och sett den bara som ett svart hål som jag måste ta mig igenom. Men idag har jag slutit fred med vintern. Det är en tid för återhämtning och jag skulle nog inte uppskatta våren och sommaren så mycket om inte vintern fanns. Dessutom är det en massa fin vintersport på tv:n. I år går ju Alpina VM i Åre och Skidskytte VM i Östersund, så möjligheten finns att uppleva sporterna på plats.

Håkan och jag konstaterade nyss när vi satt i bilen på väg hem från Järpen att nu är det bara ett par månader med mörker, sen vänder det.
Förresten så har jag nu vaccinerat mig mot lunginflammation och jag kommer även att ta influensasprutan. Sen gör vi rödbetsjuice och dricker varje dag… nästan. Det gör nog susen för immunförsvaret.



Augusti

Tankar Posted on 2018-10-18 14:33:49

Vi har haft besök av nära och kära under sommaren. Kulmen kom i början av augusti när Håkans fyra barn med familjer kom hem till oss. Sedan träffades tjocka släkten en dag och firade Athilo. Vi köpte ett partytält och satte upp eftersom vädret inte var så där riktigt bra just den dagen. Började fira vid lunchtid och höll på till sena kvällen.
Linn och Niklas tillsammans med sina barn Luna och Athilo.

Efter att alla åkt hem startade Håkan bygget med en rasande fart. Han började med att gräva. Till det ändamålet hade han köpt sig en grävare. Alltså… visst är det alla grabbars dröm att ha en egen grävare!!! smiley

Här tar han första skoptaget till vårt Orangerie. Han har ju också tillgång till en större skopa om det behövs!
Innan månadens slut hade han gjutit grunden.
Nu tänker jag hålla er på sträckbänken, så… fortsättning följer.

Vi har ju skördat sallad, kryddor, sockerärter, lökblast mm från trädgårdslandet hela sommaren. Men nu i augusti började vi skörda en del rotsaker. Och jisses vad det har växt!
Vi har fått lön för mödan när vi, eller rättare sagt Håkan, gjorde våra nya odlingslådor.

Vet inte hur ni har det i era förhållanden. Men hos oss är det jag som kommer med idéerna och har en klar målbild hur det ska se ut. Sen är det Håkan som utför det hela. Men jag står inte bara och tittar på; ibland håller jag i, ibland bär jag fram material och så brukar jag sköta det mesta av målningen. Dock är det helt och hållet Håkan som står för konstruktionen och som håller i spikpistolen!!! Och det gör han med bravur. smiley

I övrigt ägnade jag augusti till att försöka återfå krafterna och att njuta av sommaren. Dessutom är det ju jag som sköter markservicen när Håkan jobbar.

Avslutar med bilder på ett par växter som kommer att få sin plats i Orangeriet i vinter.
Agaphantusen kommer ju att vissna ner helt i vinter och kan då stå i det “mörka hörnet” i Orangeriet. Ser ni getingfällan i förgrunden? Usch vad mycket getingar det blev i höst. De åt upp våra jordgubbar och smultron, vi fick kolla noga innan vi stoppade ett bär i munnen så det inte följde med en geting.
Citronträdet däremot vill ha ljust och 10-12 grader. Det blir värmefläkt och extra lampa till citrus, olivträdet och kryddorna.

I augusti kommer de mörka nätterna, kräftorna och surströmmingen. Naturen börjar så smått att varva ner, men även här i fjällen fortsätter sommaren.

Vi ses igen i september…



Juli

Tankar Posted on 2018-10-12 11:25:14

Hur blev då juli månad för oss? Det jag minns av juli är en stekande sol och skogsbränder.
Tyvärr drabbades jag av sjukdom mitt i den finaste av alla somrar. Det kom smygande efter midsommar och höll i sig flera månader. Jag fick dubbelsidig lunginflammation och när jag till sist blev hjälpt så fick jag höga doser av kortison och även antibiotika. Nog har jag haft lunginflammation tidigare, men aldrig känt mig så dålig. Därför är juli som i ett töcken för mig. Men jag minns…
Klarblå himmel och strålande sol….
De förödande skogsbränderna i min gamla hemtrakt…
Vattna, vattna, vattna…

Det växer så det knakar.

Det jag sörjer mest är att jag älskar att bada och denna varma fina sommar badade ju alla, utom jag. En liten detalj som liksom spädde på Murphys Lag; “Om något kan gå åt helvete så gör det det,” är antibiotikan jag fick. Jag skulle äta den i tio dagar och under de dagarna och fem dagar till fick jag inte vistas i solen. Det blev alltså solhatt och långärmat när jag försökte sticka ut näsan. Gissa om det var mulet dag sexton?!

I slutet av månaden tog vi i alla fall husbilen upp till Lycksele och Motorveckan. Vi besökte förstås Juktån och Umeå också och hälsade på våra barn. Gjorde även en tripp till Gargnäs där jag gick i skola en gång för läääänge sedan. Där fikade vi hos en klasskompis till mig, Håkan Norström. Här poserar han med sina flickor.
Motorveckan i Lycksele. Mycket folk i farten, glitter och krom!
Hemkommen igen efter resan kände jag att jag egentligen borde ha stannat hemma. Det hade tagit hårt på mina krafter. Jag har lätt för att överskatta mig själv.
Men nu ska jag inte skriva mera om eländet. Idag är jag bättre, men har ingen kondition alls. Om ni har några heta tips hur jag ska göra för att komma på banan igen tar jag tacksamt emot dem. smiley

Vi ses igen i augusti…



Juni

Tankar Posted on 2018-10-11 15:46:03

Nu tror ni väl att jag blivit tokig! Skriva om juni när vi är i oktober! Men av olika anledningar har jag inte bloggat på hela sommaren, så nu tänker jag dela med mig litet från vår sommar.

Som jag skrivit tidigare så gjorde sommaren en rivstart i maj och det blev en fantastisk månad.
Här blommar Blå Bergsvallmo som vi planterat tillsammans med blåbärsbuskarna. Vi tror att de ska trivas eftersom de gillar sur jord, dessutom är båda blåa.

En som gillar sommaren är Busan. smiley Skräpig och fin!
I början av juni tog vi en tur söderut. Den här gången var Öland vårt mål. Vi åkte runt hela ön och besökte både Långe Jan och Långe Erik. Tyvärr blev Håkan febrig och dålig, så vi fick lov att ta det lugnt.
Jag tilltalas av ödsligheten i landskapet, men skulle inte vilja besöka ön under semestertiderna.

Det blev i alla fall en vecka på ön innan vi drog vidare norrut. Vi åkte till en favoritort med mycket historia, Zinkgruvan. Vi har tidigare gått runt på gamla gruvområdet och blivit guidade av en riktig trotjänare som visste allt om gruvan. Där finns även en fantastisk ställplats.
Där fick jag också vara med på bild… högst ovanligt. Här träffade vi på flera trotjänare, ett äldre par som ställde i ordning en fin plantering på rastplatsen. De visste också allt om Zinkgruvan.

Färden gick sedan via Strängnäs och stadens fina ställplats i hamnen…
… och ett besök i Skokloster…
… hemma igen lagom till att fira midsommar. Då hade också vädret slagit om till regn och rusk, alltså Jämtländskt midsommarväder.

Lagom till midsommar kom också, det där som kom att prägla min sommar, sakta smygande.
Kommer snart igen med Juli. Njut av den lilablommande klematisen så länge och ta del av några Grodblad:

Då Birgittas man dog, fick hon tid att ägna sig åt Gud

De två pjäser av Shakespeare som jag läst är Romeo och Julia.

Det första jag gjorde på morgonen när jag fick tidningen var att slå upp alla förlovningar.



Oj oj oj…..

Tankar Posted on 2018-05-22 20:21:53

Nu är det full fart i naturen! Nyss låg snön meterdjup och nu är det sommar. Här i norr brukar våren vara kort, men i år har den varit extremt kort. Så fort att snön drog sig tillbaka tittade blommorna upp.
Lökväxterna hade börjat växa under snön och de hade bråttom.
I rabatten på baksidan blommar pärlhyacint, backsippa och getrams samtidigt. smiley

Det är riktigt svårt att hinna med vårbruket. Vi har i alla fall sått grönsaker och håller på att sätta potatis. Det är riktigt tidigt! I år har Håkan snickrat nya odlingslådor så vi hoppas på god skörd.
De gamla lådorna i förgrunden ska vi göra om, byta trävirke. Men där är jordgubbar och kryddor, så de får stå kvar under tiden.

I uterummet har varit rena djungeln och en barnkammare för plantor. Men nu har vi satt tomater mm i stora krukor. Det som är över skänker vi bort.
Så här såg det ut för exakt en månad sedan, 21/4, snön ligger djup utanför fönstret. Nu har vi redan klippt gräsmattan en gång.

Ja, nog är det full fart och mycket att göra. Men jag älskar den här tiden på året. Maj månad är min egen månad. Det är då ljuset har kommit och dagarna är lätta. Fåglarna kvittrar och allt andas förväntning. Nu har vi en hel lång sommar framför oss. Önskar att jag kunde vara som ett barn och ta in allt som händer omkring mig. Jag minns barndomens sommarlov som var oändliga och alltid fulla av sol, bad och enkelhet.

Igår kväll satt vi ute vid garageväggen och pustade ut efter “trädgårdandet.” Det var sent på kvällen, vindstilla och varmt. Vilken lycka! Kändes nästan som “utomlands.”

Det finns bara en dikt som passar just nu och det är denna dikt av Alf Henrikson,

Jag såg att häggen blommade,
det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade
och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna,
hon sydde på en klut.
Och när hon lyfte blicken
hade häggen blommat ut



Heja jag!!!

Tankar Posted on 2018-04-10 17:07:33

Nu är påsken över och nu vill jag ha vår. Som på beställning har vi ett strålande väder och varmt. Men det tar tid innan snön är borta.
Och vad roar vi oss med då? Vi tar hand om våra odlingar. Jag har planterat om våra oxalis, och snart är det dags för dahliaknölarna att komma i jorden. Håkan sköter det där som går att äta (tomat, chili och paprika).
Vi tog en tur med bilen under påskhelgen och fångade några fina vyer. I övrigt hade vi huset fullt av nära och kära som vi firade påsken med.

På mitt instagramkonto @lena51ost skrev jag nyligen en hyllning till min man och till vårt liv tillsammans. Nu tänker jag göra något som jag aldrig gjort och som är väldigt osvenskt, jag tänker hylla mig själv.
Ni tror väl att jag ska räkna upp en massa bra saker som jag gjort – det ska jag inte.
Eller visa på hur duktig jag är – det ska jag inte.
Kanske ge mig på att deklarera mina goda egenskaper – det ska jag inte.

Varför ska jag då hylla mig själv? Ja, därför att jag knåra på! Det var en gammal klasskompis till mig, Kaj, som påminde mig om uttrycket knåra på. Enklast att översätta det är väl “knalla på” eller “knega på.”

Jag ger mig själv, och alla andra som knåra på och inte ger upp, en stor klapp på axeln. Det behöver vi.
De flesta av oss drabbas av motgångar i livet, det kan vara fysiska besvär eller följder av tokiga beslut som vi fattat. Det kan vara olyckor eller saker som vi ärvt av våra förfäder. Men vi fortsätter framåt för vi har inget val. Valet att ge upp finns inte hos oss.

Så Heja jag och alla andra som knåra på. Och jag tror att när man knåra på så är man också ganska nöjd med tillvaron. Det behövs inga stordåd, utan det enkla är det rika.
Nu är det dags för några citat från några skolelevers felskrivningar:

Tack vare simundervisningen har drunkningstalen visat en sjunkande tendens.

På söndagen var våra simmare åter i elden.

Alla satt tysta och åt sin mat utan att öppna munnen en enda gång.

Min far är en stor älskare av naturen.



Snart Påsk…

Tankar Posted on 2018-03-26 19:51:44

Oj, vad tiden går fort. Nu är vi i slutet av mars och snart är det påsk! Den här vintern går till historien som både kall och snörik. Vi har stora drivor på gården och Håkan har jobbat hårt med att få ner snön från våra tak.
I lördags så kunde vi i alla fall äta lunch i uterummet första gången i vår. Det behövs ju bara massor av sol, så blir det varmt där ute. Idag hade vi 24 grader på eftermiddan. Så det är ett säkert vårtecken, även om snön ligger djup.

Vi har också ställt i ordning våra frösådder av paprika, chili och tomater. Jag har klippt fuchsior och pelargoner, plockat fram dahliaknölarna och ja, helt enkelt, startat våren. Ska väl också plantera om en del krukväxter så småningom. Just nu går vi i väntans tider. Vår Tolv Apostlar ståtar med tre knoppar.
Så här ser blomman ut och den är bara utslagen några timmar, så det gäller att hinna med. Blomman på bilden har börjat rulla ihop sig.

Vi har gjort en kort tur med husbilen redan. Drog iväg norrut och hälsade på våra barn och barnbarn. Det var nog mest för att Håkan gärna ville testa husbilslivet under vinterförhållanden.
Och det var vinter när vi åkte, -24 grader på morgonen. Men sedan blev det slask både i Lycksele och Umeå. Så bilen blev ordentligt skitig. Vi frös då inte, utan hade det varmt och skönt.

Jag är i alla fall glad åt att dagarna är längre och solen står allt högre på himlen. Det blir liksom lättare att leva, på nåt vis. Min astma har varit riktigt otäck i vinter och då är det svårt att vara ute i kylan. Nu vågar jag mig nog på några promenader ute i det fria igen. Känns som att jag inte har någon ork alls ibland. – Är det så här att bli gammal, frågar jag mig. Men, äsch… det jag klarar av, är i alla fall mer än det jag inte klarar av! Så det så! Det är bara att kämpa på även om det är tungt ibland.
Jag skickar en ringblomma och en hälsning om Glad Påsk till er alla. Nu hoppas vi på mycket sol och snön är nog borta innan midsommar.

Avslutar med en strof ur en kärleksdikt av Karin Boye. För kärlek kan vi inte få för mycket av.

Du är mitt livs mognad.
Du gör mig hel.
Ur mitt förgångna samlar sig
var tåga och minsta del.
På hundra skilda vägar
har jag vandrat och trevat.
Nu möts de.
Fram mot dig har jag levat.



Hux flux…

Tankar Posted on 2018-02-05 15:04:43

… så är vi inne i februari. Vi har minsann en riktig vinter här i år, både snö och kallt. Just idag är jag glad för nu är det bara -7 grader. Nånstans känns det lovande inför sommaren. Jag har en idé om att en riktig vinter ger en riktig sommar. Förut har det varit samma väder på nyår som på midsommar, +7 grader och regn.
Nu får vi se om min spådom slår in!
Vi har gäster vid vårt hus. En dag kom tre älgar knallande och åt av vår rishög. Och det är fullt av spår här runt knuten. Dessvärre är det många viltolyckor här på E14 och stora flockar av vandringsälgar som rör sig i trakten. Så se upp i trafiken!

Nog är väl januari och februari någon typ av transportsträcka mot våren och inte händer det särskilt mycket. Vissa dagar skulle jag vilja säga som småbarn brukar säga: Jag har inget å gööra!!! Då gäller det att plocka fram en bok eller något som skingrar tankarna. Själv har jag kommit på att det är rysligt länge sedan jag städade. Så nu ger jag mig på hela huset, rum för rum, och det håller mig sysselsatt ett tag.
Sen, till helgen, så startar ju vinterns stora begivenhet, OS. Det blir roligt och ger sysselsättning några veckor.
Idag har vi plockat fram fröerna och även gjort en beställning. Så nu blir det vårkänning. Vi ska sätta chili, paprika och tomater nu och så blir det litet blomsterfröer senare. Förut på våren har vi gjort långtur med husbilen och då är det ingen idé att ha sådd på gång som stackars Anette måste ta hand om. I år gör vi ingen lång vårtur, utan några kortare i stället.
Så här kommer det att se ut senare i vårt uterum. Vi har ett litet växthus i plast som vi kör igång i uterummet och sätter en liten värmefläkt i. Då kan vi ta ut plantorna ganska tidigt och de får både ljust och svalt, precis som de vill.

Men nog är det skönt i alla fall att dagarna har blivit litet längre och jag börjar se ljuset. Vi njuter i badet på kvällarna när ljusstrimman försvinner bakom Edsåsen och stjärnorna kommer på natthimlen. Då är det lätt att vara Lena!!!
Skickar ut positiva signaler att mörkret är på väg bort och den underbara årstiden vårvintern är snart här. Ge inte upp!

Kan jag ta bort en enda plåga,
mitt liv en mening får
– hindra ett hjärta från att brista,
läka ett enda sår

lyfta en enda fallen rödtrast
upp till hans bo igen,
mitt liv har mening än.

Emily Dickinson



Next »