…vad snabbt sommaren gick!!!
Senast jag skrev var det början av juni och nu är vi inne i augusti. Tänk om sommaren kunde vara så oändlig som den var när jag var liten. Nu hinner jag inte blinka ens, så är det över.
Äppelträden har blommat. Vi har kunnat räkna in några äppelkartar, så vi känner oss nöjda. Förväntar oss inte att skörda äpplen på de här bräddgraderna.

Hur har då sommaren varit? Vi har tagit några små turer med husbilen, men den stora turen tar vi i höst. Däremot har vi haft mycket besök i sommar. Om Håkan och jag räknar in våra barn, så har vi sju barn och åtta barnbarn (två till på gång smiley). Sen har ju de flesta semester i juli så då blir det många besök och grillkvällar.
I övrigt så har vi skött trädgården och bara varit. Nu har vi ett litet projekt på gång. Vi färdigställer en del detaljer utvändigt på uterummet och sedan blir det till att slutföra arbetet med orangeriet. Så nog finns det sysselsättning alltid.

En dag packade vi matsäcken och tog en biltur runt Kallsjön. Jag vänjer mig nog aldrig med dessa vackra vyer. Har bott här i sex år nu men de tar fortfarande andan ur mig. Det brukar bli många turer i omgivningarna under alla årstider. Nu går vi ju mot hösten och alla vackra höstfärger.

Sommaren har inte varit så där strålande varm som förra året, men det har inte krävts så mycket vattning, så det är positivt. Buskar, träd och rosor har blommat överdådligt. Grönsaksskörden blir inte så bra eftersom vi kom igång sent, men vi hoppas på en varm höst, då får vi nog det vi behöver.
Det är väldigt rogivande att sitta på bänken vid dammen och lyssna på porlet från bäcken. Det är en favoritplats med kaffekoppen i näven.
Alpmartorn är en av favoriterna vid dammen. Den har blommat väldigt fint i år. Tycker om det rustika utseendet och den silverblåa färgen.

En annan favorit är Klematisen som kommer troget varje år. Jag är lika orolig varje sensommar att den inte ska hinna blomma. Men här är den:

Den heter Klematis Romantika’ och är så nära svart man kan komma.

Ja, det var en glimt av vårt liv och vår sommar. Hösten kommer oundvikligt, men den har också sin tjusning. Fina färger i naturen och sen får vi boa in oss och tända ljusen igen.

Nästa gång vi ses kommer nog en rapport från vår höstresa som vi också betraktar som vår “riktiga” premiärtur i nya husbilen. Det ska bli så spännande!

Kvällens dikt är skriven av Werner Aspenström

Höst


De släpande dimmorna, morgon och afton.
Där står den gamla eken och hostar.
Hur lätt det var att andas den gången
när gulärlan plockade tagel i törnrossnåret.